Paper faces on Parade

När jag stod och väntade på bussen till Härnösand I fredags stod det två människor vid busshållsplatsen. En kvinna och en man. Kvinnan såg Östasiatisk ut, men mannen var svårare att se var han kom från. De började tala med varandra och jag lyssnade lite för det var ett intressant internationellt möte. Kvinnan var väldigt duktig på engelska, men kunde knappt någon svenska. Mannen däremot kunde inte engelska men lite mer svenska.
Hon väntade på sin son som skulle komma med bussen från Stockholm, han skulle till Övik för han skulle träffa sina barn. Hon berättade att hon var från Kina och mannen kom från Vietnam men hans farmor var kines.
Den intressanta delen var när dom berättade för varandra varför dom hade flyttat till Sverige. Kvinnan sa att hon var kemist och att hon hade blivit flyttad hit för att göra nått viktigt uppdrag eller så. Mannen hade varit del av den amerikanska armén, men att han sedan blivit utslängd eller så. Han blev tvingad att flytta till Sverige, men han ville inte bo kvar här för det var så svårt att få jobb. Han var upperbarligen väldigt högt utbildad men kunde ändå inte få jobb.
Det coolaste var ju ändå att en kinesisk kvinna, som pratde oerhört bra engelska, var kemist som höll på med ett viktigt forskningsprojekt.

"En pojke är en ung hane av arten människa, till skillnad från en ung hona av samma art, som kallas flicka. Termen pojke (plural: pojkar) används för att särskilja biologiska könsskillnader, kulturella könsroller, eller båda. Pojke är perioden i en mans liv, innan han är en vuxen man."

(Hittade det här inlägget bland mina utkast och tyckte det var värt att postas)

Three Sunsets And Other Poems by Lewis Carroll
My rating: 4 of 5 stars

I adore Lewis Carroll, and as always this poetry collection is worth reading. These beautiful poems are a lot about love and often have some sad/dark themes. The thing I like most about Carroll is his amazing languish, he has this incredible ability to turn a simple sentence into something wonderful.

View all my reviews

Var i Hudiksvall idag med Patrick, Mattias och Rodrick.

Moa berätta för ett tag sen om en dokumentär hon hade sett där man fick se väldigt aggressiva elefanter.

A Study in Scarlet by Arthur Conan Doyle
My rating: 3 of 5 stars

I listened to this book, read by a very weird man who almost destroyed my image of Sherlock.
I really enjoyed it even though I have to admit I didn't pay full attention at all times.
I'm going to read it for real as well, to get a better understanding (since I missed a lot of important information, because of multitasking and such).


View all my reviews

Bakgrund

Jag ville skriva denna uppsats om den Fornnordiska mytologin, men eftersom kursen endast behandlar nutida religioner ska jag fördjupa mig i den moderna asatron. Det vill säga Nyhedendomen, med undantag av häx-, gudinne- och schamanrörelsen.

De fråeställningar jag ska försöka besvara med denna uppsats är:

*Är detta en nytolkning av den gamla religionen eller endast en längtan tillbaka?

*Tror folket på gudarna eller är det mer av en fascination?

*Gudar – Symboler, riktiga eller krafter? Eller är naturen och andligheten det viktiga?

Historik

Livssitauationen

Den Fornnordiska mytologin har sitt ursprung i det förkristna Norden, mestadels under vikingatiden. Vikingatiden är den sista delen utav den skandinaviska järnåldern, cirka 700-1100 e.kr. Sverige var inget enat land utan folket levde mer i släktsamhällen. Det fanns till en början ett flertal mindre bygder som tillsammans bildade ett landskap. I dem hölls makten dels av folket på ting, dels av lokala stormän. Samhällena skötte sig själv med lagmän som styrde och varje stat ansvarade för sin egen lagstiftning, rättskipning och förvaltning. Det fanns dock en kung som delvis enade riket, han kunde till exempel genomföra plundrings- och erövringståg. Han kunde även till landets försvar uppbåda ledungen (”Ledung var en medeltida militär term för krigståg främst till sjöss, och en lagstiftning om värnplikt och ledungsskatter.”¹). Samhällsskicket var jämlikt i den betydelsen att befolkningens huvudmassa bestod av politiskt likaberättigade jordägare, det vill säga bönder. Bland dessa fanns några mäktigare storbönder och trälar var en stor del av befolkningen. De så kallade Vikingatågen bidrog till att de mäktigare blev rikare och antalet trälar ökade.

Den ”gamla” asatron

Skapelsen

Alla folkslag i gamla tider har försökt att förklara skapelsen, naturfenomen och vad som händer efter döden. Under den tiden fanns inte vetenskap, men de hade sin egen förklaring som vi idag kanske tycker är rent ut sagt dum. Enligt vikingarnas religion fanns i begynnelsen endast tomhet, ett stort svalg som kallas Ginnungagap. Norr om detta låg Nifelhem, köldens rike, och söder om det stora gapet fanns Muspelhem, där allt glödde. När isen från norr mötte gnistorna söder ifrån skapades jätten Ymer och kon Audhumbla i Ginnugagap. Ur den sovande jättens vänstra armhåla föddes två rimtursar (frostjättar), och ännu en avlades av Ymers fötter. Dessa växte upp och blev ett helt släkte, som ständigt hotar människorna med en mörk, evig vinter.

När kon Audhumbla slickade rimfrosten från stenarna växte en mansgestalt fram, Bure. Han var far till Bor som i sin tur fick de tre sönerna Oden, Vile och Ve med sin maka Bestla.

När de tre gudarna hade vuxit sig starka dräpte de Ymer och skapar världen av hans kropp. Alla frostjättar, utom de två som ger upphov till ett nytt släkte, drunknar i urjättens blod. Hans blod blev till havet, kroppen blev fastlandet, skelettet blev berg, klippor och stenar. Himlen skapades av hans skalle, av håret skapades skogen och av hjärnan skapade gudarna molnen.

Gudarna tar därefter gnistorna från Muspelhem och sänder upp dem till himlen för att lysa över världen. De bestämmer även himlakropparnas banor och i och med detta skapas tiden. Dag och Natt är båda gudomligheter som kör sina hästar Skinfaxe och Rimfaxe. Dag är Natts son, alltså kan man säga ”Natten är dagens moder” vilket både Stagnelius och Lars Norén gör i sin litterära gestaltning.²

Oden, Vile och Ve finner två träd, en ask och en alm, som de skapar de första människorna av, Ask och Embla. Oden ger dem livsanden, Vile förstånd och rörelse och Ve tal, hörsel och syn. Ask och Embla förökar sig och så skapas människosläktet.

Människorna får bo i Midgård som gudarna skapar av Ymers ögonfransar. Själv bosätter de sig i Asgård på den stora Idaslätten, där de bygger ståtliga hus och stora festsalar. Rimtursarna som är gudarnas fiender bor i Utgård.

Vikingarna trodde att världen bestod av en stor ask, hela himlavalvet fick plats i dess trädkrona. Detta träd heter Yggdrasil. En av rötterna sträcker sig till Utgård och fram till Mimers brunn. Dess vatten skänker visdom åt den som dricker ur den. Mimer, som vaktar källan, är så vis för att han dricker källans vatten med Gjallarhornet. Hornet tillhör Heimdal, som vaktar bifrost, bron till Asgård. En annan av Yggdrasils rötter går till källan Hvergelme i Nifelhem. Där äter ormen Nidhögg på roten för att trädet ska falla. Den tredje roten går till Urds brunn i gudarnas rike. Detta är den aldrig heligaste källan och där sitter de tre nornorna Urd, Verdandi och Skuld, som styr över varje människas öde. De sköter också om trädet genom att vattna det. Högst uppe i trädkronan sitter en örn, denne har en fejd med ormen Nidhögg. På stammen finns en ekorre som heter Ratatosk som springer upp och ner för att förmedla förbannelser och oförskämdheter mellan örnen och ormen.

Gudarna

Oden är den mäktigast av gudarna, han kallas för allfadern och är kung över gudarna. Oden offrade sitt ena öga till jätten Mimers brunn, detta gör att han kan se allt, även in i framtiden. Han hade två korpar, Hugin och Munin. Hugin betyder ”den hågade” eller ”tanken”, och Munin betyder ”den som bryr sig” eller ”minnet”. Korparna gestaltar förnuft (Munin) och intuition (Hugin), och skapar därmed ordningen eller sanningen, personifierad av den därför allvetande Oden. Varje morgon sänder Oden ut dem för att spana över världen och återvänder sedan med information. Oden är väldigt orolig för att de inte ska återvända, speciellt Munin. Oden hade även en åttabent häst, Sleipner som Loke födde efter han förvandlat sig till ett sto och parat sig med hingsten Svadilfare. Vidar och Vale är hans söner.

Frigg är Odens hustru och Balders ömsinta moder. Hon tar löfte av alla väsen att inte skada Balder, alla utom mistel som slutligen blir hans död. Detta är en berättelse som visar den enorma omvårdnad och kärlek hon har. Därför ses hon som beskyddare av moderskapet.

Tor är åskans gud och hans hammare Mjölner missar aldrig sitt och och kommer alltid tillbaka. Tor är den populära guden och även bland de starkaste gudarna. Han har åtskilliga gånger ”räddat dagen”. Han hade två söner, Mode och Magne.

Siv är Tors hustru, efter att Loke har spelat henne ett spratt och klippt av hennes hår får hon nytt hår av guld gjort av dvärgarna. Hon är skördegudinnan.

Loke är gudarnas förslagna tjänare men också deras listige fiende. Som upphovsman till allt ont föder han kaosmakterna: Hel (dödsgudinnan), Midgårdsormen (som kramar jorden), Fenrisulven (en fruktansvärd varg som dödar Oden). Loke lurar Höder att döda Balder och han straffas genom att fjättras vid en klippa. En orm droppar sitt gift på honom och varje gång gifter träffar rycker han till så att jorden skälver.

Balder är ljusets gud, den bleke vite guden. Han dör när gudarna använder honom som pilmåltavla, då Frigg hade avtalat med allt levande att inte skada honom. Men hon hade glömt misteln och detta utnyttjade Loke genom att ge en mistelpil till den blinde Höder och rikta honom rätt.

Höder är Balders tvillingbror och motsats, han är mörkrets gud och blind. Loke lurar honom att döda brodern.

Frej tillhör inte samma släkte som asarna, utan tillhör vanerna. Vanerna är gudar och gudinnor för fruktbarhet, rikedom, fred och trollkunnighet. Freja och Frigg är också vener.

Freja är Frejs tvillingsyster, hon kallas också Vanadis,som kan betyda "åtråsgudinnan". Hennes man är Od.

Heimdal betecknar alltings början, och människor kallas för ”söner av Heimdal”. Han är gudarnas väktare och han kan se och höra allt. Han vaktar regnbågsbron, Bifrost, som leder till Asgård.

Efter döden

Valkyrjorna är kvinnliga väsen, vars främsta uppgift är att på Odens vägnar leda striden och utvälja de som ska stupa. Tappra krigare som dött i strid fick komma till Odens boning efter döden. Valhall (de stupade krigarnas hall) eller Gladsheim (den glansfulla världen) som det också kallas är det största och främsta huset i Asgård. De stupade, Einhärjar, fick leva festligt i Valhall, under dagarna kämpade det emot varandra och på kvällarna sitter de fredligt samman vid bordet och festar på mat och dryck. De blir betjänade av Valkyrjorna.

Ragnarök

Till slut kommer världen gå under i och med Ragnarök. Det kommer först vara tre vintrar på rad, så kallade Fimbulvintern. Jättevargen Sköll får nu makten att sluka solen och hans bror Hate månen. De har alltid jagat himlakropparna men inte kunnat komma ikapp. Fenrisulven, ett av Lokes barn kommer lös och dödar Oden. Midgårdsormen, även denne Lokes barn, som ringlar sig runt jorden kommer upp ur havet. Jättarna samlas från alla håll och en hård strid utbryter. Bifrost går sönder och eld slungas över världen så att allt brinner upp. Jorden återföds ur havet och solen födde en dotter precis innan Sköll slukade henne. Odens söner Vidar och Vale överlever precis som Tors söner Mode och Mange, som även får ärva hammaren Mjölner. Livet börjar om på nytt, och två människor överlevde och gav upphov till ett nytt människosläkte. En ny och bättre tid har inletts.

Nutid

Svenska asatrosamfundet

Svenska asatrosamfundet, eller Samfundet Forn Sed som de nu heter är ett registrerat trossamfund. Samfundet grundades 1994, godkändes 2007 och bytte namn vid årstinget 2010. Deras idé att att bevara Forn Sedens alla traditioner och hantverk är också väldigt viktigt. ”Vårt syfte är inte att återskapa en forntida religion så som den såg ut för 1000 år sedan och vi ägnar oss inte åt historisk teater. Vi lever seden i nuet, och arbetar ständigt för att utveckla seden som ett andligt uttryck anpassat till dagens samhälle.”³ Organisationen håller blot (offer för gudarna) och and ceremonier, de ger ut böcker och tidningar i undervisande syften. De är öppna och för demokrati. Varje år är det årsting och alla medlemmar är välkomna och de viktigast besluten tas där. På tinget utses även en styrelse, rådet. Rådet leder samfundet under det kommande året.

Samfundet har en väldigt humanistisk och demokratisk livssyn. Ingen borde diskrimineras på grund av kön, sexuell läggning eller ursprung. De har alltid förespråkat individualitet och egen tänkande. Det är även väldigt fritt när det gäller tron, tex vilken syn man har på gudarna, om man offrar och så vidare. Som tidigare utpekat kallar de religionen för Forn Sed, och säger just att det är mer en sed än en religion. Sed är mer utav en tradition, och med detta vill de lägga mer vikt på traditionernas överlevnad än en blind dyrkan. Eftersom samfundet har sån religionsfrihet får även ateister bli medlem, så länge de delar det humanistiska tankesättet.

Gydjor och godar är utbildade och förtroendevalda personer som står för religiös servis (som de kristna prästerna). De utför olika ceremonier , tex livsstegsritter som namngivning, bröllop och begravning. Men också högtider som årsblot, och till och med utbildning i religionen och själavård.

Utövande och gudasyn

Gudasynen är något som är väldigt blandat, men eftersom Forn Sed är något som förespråkar trosfrihets så känns det ganska naturligt att varje individ få tolka religionen på sitt sätt. En viktig sak att veta är att asatron räknas som en polyteistisk religion, det vill säga flera än en gud. Men även detta är ett fritt val. Vissa anser att gudarna är verkliga, precis som de beskrivs i mytologin, andra ser de mer som krafter och sinnesstämningar, medan vissa ser dem endast som symboler och metaforer som finns till för att lära oss. De flesta väljer en gud eller blir vald av en gud, så kallad Fulltrogen. Detta liknar det hinduiska sättet att välja en speciell gud att tillbe. Människan kan välja en fulltrogne vars egenskaper passar till en själv, eller så bli man helt enkelt vald och har en dragning till en speciell gud.

Det som är ganska speciellt med asatron är jämställdheten mellan människorna och gudarna. De anser inte att gudarna är högre stående, och tillber därför dem inte. Istället har de en likvärdig relation med samtal istället för dyrkan. Detta är en ganska skarp kontrast mot kristendomen, och personligen tycker jag att det är ganska intressant. Inom kristendomen anser man att Gud är så högt stående man kan komma, han är perfektion och vi är skapad ur hans avbild, men inte alls lika perfekta. En kristen måste hela livet kämpa för att hålla sig på ”rätt sida” och ständigt underkasta sig och tacka gud för allt bra. Även om en bra sak var personens förtjänst. Om man tänker efter är det ganska sorgligt hur mycket kristendomen ser ner på människan, för vad är vi jämfört med den perfekta varelsen som har skapat hela världen? Men inom Forn Seden tänker man tvärt om, vi har en relation med gudarna där vi både ger och får.

”Jag ser inte gudarna som personer utan som symboler för olika sidor av livet och naturen. Men myterna kan bidra till förståelse av situationer, konflikter m.m. Min tro är att människan är stark i sig själv. Människor KAN. Det är den tro jag har.”⁴

”Gudarna är i högsta grad verkliga och dom existerar på en annan nivå som dom flesta vanliga människor inte kan uppfatta, dom har normalt inte en fysik kropp och påverkar inte oss om vi inte ber efter deras hjälp. I grunden vill jag inte använda termen asatroende utan jag brukar säga att jag arbetar med gudarna och krafterna som finns i den fornnordiska seden. Jag är inte lägre stående än gudarna och jag underkastar mig aldrig dom eller tillber dom utan vi har ett ömsesidigt utbyte av kraft/energi och åsikter/råd.”⁵

”Framför allt visar jag min tro och hängivelse åt min fulltrúi (fulltrogne) och älskade vän Tor, som enligt min uppfattning är den högste av gudarna i den germanska religionens panteon”⁶

Inom Forn Sed är naturen en väldigt viktig del, och man både tillber och är mån om naturen. Detta gör att många anser asatron vara en naturreligion, eftersom man som asatroende måste kunna leva i harmoni med naturen. De troende ser sig inte satta att råda eller härska över naturen, utan ser istället sig själv och gudarna som en del av naturen.

De troende offrar både till gudarna och naturen, så kallad blot. Detta görs vid olika högtider, såsom julblot, vårdagjämningsblot, försommarblot, midsommarblot, sensommarblot, höstdagjämningsblot och Alvablot (firas vanligen i slutet av oktober, högtidhåller alverna och de döda). På vikingatiden var det väldigt vanligt att man offrade levande djur, men detta förekommer knappt i nutid, eftersom de troende är mån om djuren och naturen.

”Ett blot är ett religiöst firande. I blotet kommunicerar vi med gudar och makter. Vi skapar och upprätthåller våra relationer med dessa. Ofta bär vi i blotet fram offer av något slag, till exempel mat eller dryck eller något vi har tillverkat. Offret är en symbolisk gåva som vi ger gudarna för att hedra dem och stärka vår våra vänskapsband till dem. Även att hålla blot kan ses som ett offer i sig, då vi ger av vår tid till gudarna.”⁷

Rasism

Vissa inriktning inom den moderna asatron menar att den vita mannen, ariska folket, är högre stående. Dessa tror att endast ariska kommer till ”himlen” och att en som inte är av germanskt ursprung inte kan tillhöra religionen. De har aggressiv propaganda som liknar andra världskrigets nazister. Patriot.nu och Nordfront är svenska motståndsorganisationer, de är mot invandring, homosexualitet och mångkultur. De är patriotiska och rasistiska och säger sig behöva skydda landet från invandringen. Delar av dessa organisationer är kopplade till asatron, och de använder religionen för att understryka den vite mannens överlägsenhet.

Det finns olika sorter v asatro, rasideologisk, etnisk och kulturell asatro. Rasideologiska grupper fokuserar på rastillhörighet och blodmystik. Dessa grupper är ganska ovanliga i Sverige, men finns i andra delar av världen. Tidigare fanns Svensk Hednisk Front, en grupp som var en svensk version av Norsk Hednisk Front. Odalismen är en sorts genre inom asatron som är just rasistisk, dessa organisationer ingår i den. I USA tex är det en tydlig linje mellan Odalismen och ”Asatrú”.

Etniska grupper anser att asatron handlar om etnisk tillhörighet. De anser inte sig själv vara rasistiska, utan menar att det finns en ”folksjäl” och att olika etniciteter är genetiskt betingade för olika gudar. Dessa är också ganska ovanliga i Sverige, men det nu nedlagda Norröna Samfundet brukade räknas dit.

Kulturella grupper anser att religionen handlar om historia och seder, men de fokuserar även på naturromantik. Dessa grupper är ofta antirasistiska och tar avstånd från den rasistiska och etniska asatron. De kulturella grupperna är störst i Sverige, och Samfundet Forn Sed hör till denna kategori.

Om ni ens visste hälften.
Om någon ens visste någon liten del av detta som äter upp mig.

Gjorde en snabb lite halvtaskig giff. Tänkte att jag borde visa upp den iaf.