Religiöst (filosofiskt) - Vad är en själ?
Först, jag tror INTE på GUD. Jag är kristen eftersom jag är med i svenska kyrkan, men jag är INTE troende.
Vi har nu Religion A nu, och arbetar för tillfället med hinduism och buddhism.
Inom hinduismen tror man på reinkarnation, det vill säga återfödelse. Man tror att varje människa har en Atman, ungefär de kristna skulle kalla för själ. Dock är inte Atman lika personlig som en själ. Inom kristendomen är det ju ändå din själ, alltså DU som kommer till himlen. Inom hinduism är det inte DU i nästan liv.
Buddhisterna tror INTE att man har en Atman, eftersom allt är föränderligt och det finns inget som "lever vidare". Om du som buddhist dör innan du uppnått nirvana kommer din livslust och karma skapa en ny existens, men denna har inget att göra med det tidigare livet.
Grejen är att begreppet "själ" är så himla religiöst, det tycker inte jag alls. Visst jag tror inte på att man kommer till himlen eller återföds efter döden. Men det vi ser som själ är ju vår personlighet, det som är JAG. Jag anser inte att själen är ett religiöst utryck, utan snarare hur man värderar andra och sig själv. Har ni aldrig träffat en människa som är så blank att man tänker "denne har ingen själ".
Det är så jag ser på saken, att ens "själ" är ens personlighet, och den som inte har en "själ" är som en Zombie.
Hej min enda läsare (Pisa)
Det bästa med att ingen läser min blogg är att jag kan skriva vad jag vill i den, och komma undan med det.
Det är här jag släpper ut mina tankar och känslor, men det spelar inte så stor roll hur mycket jag delar med mig eftersom ingen läser. WIN
Som förut, tror ingen läste det.
Haha, gör inte mig något.
Kol (cool)
Emmy har ju sina visioner, så jag och Moa fick ställa upp som modeller eftersom hon ställt upp för oss många gånger.
I alla fall var vi täckta i kol, och det var ganska roligt.
Här är två bilder:
Här är två bilder:
Unnamed II
Varje gång är det samma sak.
Det märks på honom, hur han tittar på mig, hur han alltid tilltalar mig.
De där snea blickarna från avstånd och hur han ler när han fångar min blick.
På något plan vet jag att det inte är så, men jag kan inte hjälpa hur jag tänker.
Antar att det helt enkelt är en narcissistisk personlighetsstörning.
