< Till bloggens startsida

Unnamed II

Varje gång är det samma sak.
Det märks på honom, hur han tittar på mig, hur han alltid tilltalar mig.
De där snea blickarna från avstånd och hur han ler när han fångar min blick.
På något plan vet jag att det inte är så, men jag kan inte hjälpa hur jag tänker.
Antar att det helt enkelt är en narcissistisk personlighetsstörning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0