Old notes
(Hittade den här texten i en av mina anteckningsböcker. Vet inte säkert med tror att den är skriven 2011.)
Vi hör stegen i trappan, Patrick tittar på mig och himlar med ögonen.
Jag förstår precis vad han menar.
Hon öppnar dörren, nästan rycker upp den.
Vi säger att filmen snart är slut, det är högst 40min kvar.
Det är inte orden hon säger utan hur hon säger det.
Högfärdigt, som om vi inte är mer än skadedjur.
Hon vänder sig om och går igen, vi stänger av tvn medan vi mumlar svordomar.
Vi säger tyst godnatt och går till varsitt rum.
Det dunkar i huvudet av nedtryckta känslor.
Jag går fram och tillbaka i rummet, fingrarna trummar hela tiden mot benen.
Jag tar fram min tändare.
Jag river upp små pappaersbitar, skriver ord på dem.
Ser på hur de brinner upp.
Jag lägger mig raklång på sängen.
Ett litet moln av rök ringlar runt min nattlampa.
Men känslorna dämpas inte.
Intressanta människor
När jag stod och väntade på bussen till Härnösand I fredags stod det två människor vid busshållsplatsen. En kvinna och en man. Kvinnan såg Östasiatisk ut, men mannen var svårare att se var han kom från. De började tala med varandra och jag lyssnade lite för det var ett intressant internationellt möte. Kvinnan var väldigt duktig på engelska, men kunde knappt någon svenska. Mannen däremot kunde inte engelska men lite mer svenska.
Hon väntade på sin son som skulle komma med bussen från Stockholm, han skulle till Övik för han skulle träffa sina barn. Hon berättade att hon var från Kina och mannen kom från Vietnam men hans farmor var kines.
Den intressanta delen var när dom berättade för varandra varför dom hade flyttat till Sverige. Kvinnan sa att hon var kemist och att hon hade blivit flyttad hit för att göra nått viktigt uppdrag eller så. Mannen hade varit del av den amerikanska armén, men att han sedan blivit utslängd eller så. Han blev tvingad att flytta till Sverige, men han ville inte bo kvar här för det var så svårt att få jobb. Han var upperbarligen väldigt högt utbildad men kunde ändå inte få jobb.
Det coolaste var ju ändå att en kinesisk kvinna, som pratde oerhört bra engelska, var kemist som höll på med ett viktigt forskningsprojekt.
Hon väntade på sin son som skulle komma med bussen från Stockholm, han skulle till Övik för han skulle träffa sina barn. Hon berättade att hon var från Kina och mannen kom från Vietnam men hans farmor var kines.
Den intressanta delen var när dom berättade för varandra varför dom hade flyttat till Sverige. Kvinnan sa att hon var kemist och att hon hade blivit flyttad hit för att göra nått viktigt uppdrag eller så. Mannen hade varit del av den amerikanska armén, men att han sedan blivit utslängd eller så. Han blev tvingad att flytta till Sverige, men han ville inte bo kvar här för det var så svårt att få jobb. Han var upperbarligen väldigt högt utbildad men kunde ändå inte få jobb.
Det coolaste var ju ändå att en kinesisk kvinna, som pratde oerhört bra engelska, var kemist som höll på med ett viktigt forskningsprojekt.
Djur och människor (Psykologi och jämställdhet)
Moa berätta för ett tag sen om en dokumentär hon hade sett där man fick se väldigt aggressiva elefanter.
Jag hittade på svts sida artikeln om detta, och den är verkligen värd att läsa.
De hade våldtagit och dödat noshörningar, och ingen kunde förstå varför.
Jag hittade på svts sida artikeln om detta, och den är verkligen värd att läsa.
Det visade sig att dessa våldsamma djur hade när de var liten varit vittne till när deras familj och flock blev ihjälskjutna. Psykologer fastställde att dessa elefanter lider av posttraumatisk stress, precis som vi människor skulle ha gjort om vi bevittnade liknade massmord.
Jag tyckte att den här delen var lite speciell:
Jag tyckte att den här delen var lite speciell:
"För att acceptera den här förklaringen måste vi
också acceptera den senaste tidens forskning som
i allt större utsträckning jämställer människan med
djuret. Den gräns vi tidigare tyckte var så tydlig
mellan dem och oss är inte så tydlig, menar många
forskare idag. Även djur har ett medvetande, de har
känslor och minnen och är inte bara drivna av instinkter."
Det är saker som detta som inspirerar mig, jag vill läsa psykologi och tillslut forska inom området. Jag vill som sagt inte bli en vanlig psykolog som pratar med småungar om deras låtsas problem, utan vill vara en forskande psykolog. Göra stora upptäckter och sånt. Det är mitt mål.
Nordfront
Nordfront, finns det en fjolligare grupp med småbitchar som sitter och gråter över allt? Sluta inbilla er så jävla mycket. Förstör inte vår kultur bara för att ni tror att utlänningarna kommer överglänsa er. Ni döljer er själva bakom påhittade argument istället för att veta hur allt är egentligen.
Och ni som klagar över att invandrare som kommer hit får bidrag för att lära sig svenska. Var är logiken i det? Ni säger att "om man bor i Sverige pratar man svenska" Och vad gör dom inte då? Jo, går i skolan för att lära sig! Då kan dom inte jobba på heltid och därför är det lämpligt att dom får bidrag. Precis som alla studenter får, STUDENTBIDRAG.
Men ni behöver ju alltid något att klaga på eller hur? För om dom inte snor pengar genom att plugga så tar dom alla jobb. Superhemskt eller hur? Ha, patetiskt.
Och om en person inte lyckas få ett jobb så klagar ni på att de lever på A-kassan. Vad är detta? Vad som än händer är det fel. Om de pluggar är det fel, om de jobbar är det fel och om de inte jobbar är det också fel. Sluta någon gång.
Och er söta lilla statistik, vad har ni grundat den på? Att om 50år kommer Sverige vara muslimskt. Haha, så naiva ni är. Islam har ingen större roll i vårt samhälle idag, klart att det finns många muslimer, men kristendom är ju ändå statsreligionen. Alla kommer inte att bli muslimer bara för att vi tar in flyktingar. Var ligger logiken? Ni kommer ju aldrig konvertera eller hur? Det kommer troligen inte de kristna, judarna, ateisterna osv. Så ALLA kommer INTE bli muslimer.
Det är ganska skrattretande hur mycket ni låtsas bry er om ert land och dess "bästa". Ni åstadkommer inget av värde utan ni skapar bara hat. Hat är något som förgiftar ett land och tillslut leder att det ruttnar bort. Ett land måste kunna samarbeta och acceptera varandra. Om vi då jämför, hur bra går det för ett enat jämfört med ett land med inbördes krig. Man KAN INTE slåss inom landet, det tjänar inte vi något på. För att kunna komma vidare i utvecklingen måste man vara accepterande och samarbetsvillig.
Och ni som klagar över att invandrare som kommer hit får bidrag för att lära sig svenska. Var är logiken i det? Ni säger att "om man bor i Sverige pratar man svenska" Och vad gör dom inte då? Jo, går i skolan för att lära sig! Då kan dom inte jobba på heltid och därför är det lämpligt att dom får bidrag. Precis som alla studenter får, STUDENTBIDRAG.
Men ni behöver ju alltid något att klaga på eller hur? För om dom inte snor pengar genom att plugga så tar dom alla jobb. Superhemskt eller hur? Ha, patetiskt.
Och om en person inte lyckas få ett jobb så klagar ni på att de lever på A-kassan. Vad är detta? Vad som än händer är det fel. Om de pluggar är det fel, om de jobbar är det fel och om de inte jobbar är det också fel. Sluta någon gång.
Och er söta lilla statistik, vad har ni grundat den på? Att om 50år kommer Sverige vara muslimskt. Haha, så naiva ni är. Islam har ingen större roll i vårt samhälle idag, klart att det finns många muslimer, men kristendom är ju ändå statsreligionen. Alla kommer inte att bli muslimer bara för att vi tar in flyktingar. Var ligger logiken? Ni kommer ju aldrig konvertera eller hur? Det kommer troligen inte de kristna, judarna, ateisterna osv. Så ALLA kommer INTE bli muslimer.
Det är ganska skrattretande hur mycket ni låtsas bry er om ert land och dess "bästa". Ni åstadkommer inget av värde utan ni skapar bara hat. Hat är något som förgiftar ett land och tillslut leder att det ruttnar bort. Ett land måste kunna samarbeta och acceptera varandra. Om vi då jämför, hur bra går det för ett enat jämfört med ett land med inbördes krig. Man KAN INTE slåss inom landet, det tjänar inte vi något på. För att kunna komma vidare i utvecklingen måste man vara accepterande och samarbetsvillig.
Blott förvirring från en instabil individ
Om ni ens visste hälften.
Om någon ens visste någon liten del av detta som äter upp mig.
Om någon ens visste någon liten del av detta som äter upp mig.
Dimmor av likgiltighet och monster i bröstet.
Mitt huvud är fullt av förbannelser och mitt skinn smärtar.
Denna förvirring, glömskan om vem jag är.
Den dödar mig inifrån.
Jag har aldrig i hela mitt liv velat något så gärna som jag vill att all sjukdom ska försvinna.
Den mörka slöja som täcker min själ och mitt medvetande.
Jag vill bara slippa det, men inget hjälper.
Allt som finns är ångest och kris, hat och förakt.
Jag vill inte mer helt enkelt.
Upphöra existera eller något liknande.
Religiöst (filosofiskt) - Vad är en själ?
Först, jag tror INTE på GUD. Jag är kristen eftersom jag är med i svenska kyrkan, men jag är INTE troende.
Vi har nu Religion A nu, och arbetar för tillfället med hinduism och buddhism.
Inom hinduismen tror man på reinkarnation, det vill säga återfödelse. Man tror att varje människa har en Atman, ungefär de kristna skulle kalla för själ. Dock är inte Atman lika personlig som en själ. Inom kristendomen är det ju ändå din själ, alltså DU som kommer till himlen. Inom hinduism är det inte DU i nästan liv.
Buddhisterna tror INTE att man har en Atman, eftersom allt är föränderligt och det finns inget som "lever vidare". Om du som buddhist dör innan du uppnått nirvana kommer din livslust och karma skapa en ny existens, men denna har inget att göra med det tidigare livet.
Grejen är att begreppet "själ" är så himla religiöst, det tycker inte jag alls. Visst jag tror inte på att man kommer till himlen eller återföds efter döden. Men det vi ser som själ är ju vår personlighet, det som är JAG. Jag anser inte att själen är ett religiöst utryck, utan snarare hur man värderar andra och sig själv. Har ni aldrig träffat en människa som är så blank att man tänker "denne har ingen själ".
Det är så jag ser på saken, att ens "själ" är ens personlighet, och den som inte har en "själ" är som en Zombie.
Unnamed II
Varje gång är det samma sak.
Det märks på honom, hur han tittar på mig, hur han alltid tilltalar mig.
De där snea blickarna från avstånd och hur han ler när han fångar min blick.
På något plan vet jag att det inte är så, men jag kan inte hjälpa hur jag tänker.
Antar att det helt enkelt är en narcissistisk personlighetsstörning.
Angående lojalitet, personlighet osv (Katt/Hund)
I fredags såg jag på Guldkompassen med min familj, och en tanke slog mig.
Lyra (modiga lilla flickan som ska rädda världen. Inte riktigt men..) har en daimon som är iller/katt/fågel.
Daimon är ju deras själ och den speglar personens egenskaper och ja, personlighet.
Lyra är modig, lojal, trotsar regler för att hjälpa de hon bryr sig om, smart och omtänksam.
Hennes daiom är som sagt en katt/iller.
Alla tjänstefolkens daimon är hundar. Alltså att dom bara lyder, har liten personlighet osv.
Vissa kanske ser det som ett tecken på lojalitet, vad vet jag. Tyckte bara det var underhållande att de personer som är underordnade och bara lyder var som hundar.
Lyra (modiga lilla flickan som ska rädda världen. Inte riktigt men..) har en daimon som är iller/katt/fågel.
Daimon är ju deras själ och den speglar personens egenskaper och ja, personlighet.
Lyra är modig, lojal, trotsar regler för att hjälpa de hon bryr sig om, smart och omtänksam.
Hennes daiom är som sagt en katt/iller.
Alla tjänstefolkens daimon är hundar. Alltså att dom bara lyder, har liten personlighet osv.
Vissa kanske ser det som ett tecken på lojalitet, vad vet jag. Tyckte bara det var underhållande att de personer som är underordnade och bara lyder var som hundar.
Personlighetstest
Mitt resultat:
You are the Robot! You are characterized by your rationality. In fact, this is really ALL you are characterized by. Like a cold, heartless machine, you are so logical and unemotional that you scarcely seem human. For instance, you are very humble and don't bother thinking of your own interests, you are very gentle and lack emotion, and you are also very introverted and introspective. You may have noticed that these traits are just as applicable to your laptop as they are to a human being. You are not like the robots they show in the movies. Movie robots are make-believe, because they always get all personable and likeable after being struck by lightning, or they are cold, cruel killing machines. In all reality, though, you are much more boring than all that. Real robots just sit there, doing their stupid jobs, and doing little else. If you get struck by lightning, you won't develop a winning personality and heart of gold. (Robots don't have hearts, silly, and if they did, they would probably be made of steel, not gold.) You also won't be likely to terrorize humanity by becoming an ultra-violent killing machine sent into the past to kill the mother of a child who will lead a rebellion against machines, because that movie was dumb as hell, and because real robots don't kill--they horribly maim at best, and they don't even do that on purpose. Real robots are boringly kind and all too rarely try to kill people. In all my years, my laptop has only attacked me once, and that was only because my brother threw it at me. In short, your personality defect is that you don't really HAVE a personality. You are one of those annoying, super-logical people that never gets upset or flustered. Unless, of course, you short circuit. Or if someone throws a pie at you. Pies sure are delicious.
To put it less negatively:
1. You are more RATIONAL than intuitive.
2. You are more INTROVERTED than extroverted.
3. You are more GENTLE than brutal.
4. You are more HUMBLE than arrogant.
Compatibility:
Your exact opposite is the Class Clown.
Other personalities you would probably get along with are the Hand-Raiser, the Emo Kid, and the Haughty Intellectual.
*
*
If you scored near fifty percent for a certain trait (42%-58%), you could very well go either way. For example, someone with 42% Extroversion is slightly leaning towards being an introvert, but is close enough to being an extrovert to be classified that way as well. Below is a list of the other personality types so that you can determine which other possible categories you may fill if you scored near fifty percent for certain traits.
Du borde inte klaga
Du har en underbar familj, som du har en nära relation till.
De är stöttande och älskar dig oavsett vad.
Du går den utbildningen du ville gå.
Du har ganska bra betyg, klarar proven.
Du har en underbar flickvän, som du kan berätta allt för.
Varför håller du då på såhär?
Varför är din själ alltid svart och varför tänker du dåliga tankar?
Varför kan du inte bara var lycklig?
De är stöttande och älskar dig oavsett vad.
Du går den utbildningen du ville gå.
Du har ganska bra betyg, klarar proven.
Du har en underbar flickvän, som du kan berätta allt för.
Varför håller du då på såhär?
Varför är din själ alltid svart och varför tänker du dåliga tankar?
Varför kan du inte bara var lycklig?
Arton
Bara så ni vet är jag ARTON år nu, det vill säga att jag är vuxen och får göra det mesta. (förutom att gå på systemet och dricka sprit hemma)
Brev till de som bryr sig
Om du bara kunde se, bara förstå.
Detta som äter mig.
Hur kan alla dessa värdelösa liv som man träffar på gatan inte höra?
Inte märka när ett liv krasande går under.
Jag kom ihåg när hennes ögon öppnades.
Allt jag kunde säga var "jag ville bara.." sen svek orden mig.
"..Att någon skulle se dig" säger hon och kramar om mig.
"Förlåt, förlåt, att jag inte har märkt något".
Jag behöver.
Klarar inte.
Orkar inte.
Kan inte.
Åh, dessa uppenbarelser som smyger in i min hjärna
Jag har fått insyn. Jag har äntligen förstått vad som händer med mig.
Sakta men säkert förvandlas jag till det monster som jag så länge föraktat.
Sakta märker jag att det som jag lovade att aldrig bli är en del av mig.
Barn lär sig av personer i sin närhet, eller hur?
Jag har haft dig där i större delen av mitt liv.
Du har förpestat så mycket, förstört.
Jag hatar att du ens finns i mitt liv, jag har inte valt det.
Och att jag ens har NÅGON likhet med dig äcklar mig otroligt mycket.
Jag vill inte ha dig nära mig, och jag vill inte att din förruttna personlighet ska smitta av sig.
Så snälla, försvinn?
Unnamed
Du har haft en bra barndom. Dina syskon var okej och du har alltid haft vänner.
Dina föräldrar har alltid varit förstående och stöttande. Skyddande och snälla.
Du var inte bortskämd, men du klarade dig bra.
Dina föräldrar har alltid varit förstående och stöttande. Skyddande och snälla.
Du var inte bortskämd, men du klarade dig bra.
Det gick bra för dig i skolan, fröknarna kallade dig snäll och omtänksam.
Du blev äldre. Du hade fortfarande det bra. Det fanns alltid killar som var intresserade.
Du fick komplimanger för ditt utseende. Du var fin.
Du var intresserad av vissa grejer, du var nästan som en av grabbarna.
Du fick komplimanger för ditt utseende. Du var fin.
Du var intresserad av vissa grejer, du var nästan som en av grabbarna.
Du hade bra vänner, både av manliga och kvinnliga kön.
Du blev ännu äldre. Du kom in i tonåren, med allt vad det hör till.
Vänproblem, kärleksproblem, föräldraproblem.
Du ändrade dig ständigt, för att du inte kunde stå ut med dig själv.
Ny stil, ny hårfärg. En gång i månaden.
Du ändrade dig ständigt, för att du inte kunde stå ut med dig själv.
Ny stil, ny hårfärg. En gång i månaden.
Du ändrade syn på världen.
Det fanns så mycket du hatade, få saker som gjorde dig glad.
Du har fortfarande bra vänner, en bra relation och vissa är till och med avundsjuka på bandet mellan dig och dina föräldrar.
Ditt liv är enkelt och du har det bra.
Du har mat, kläder, tak, en säng och elektroniska artiklar som man skulle kunna klara sig utan.
Ditt liv är bra helt enkelt.
Därför har du ingen jävla rätt att gnälla över ditt liv.
Det finns folk som har det värre än dig, på alla sätt!
Ändå klär du dig i en kappa av självömkan och fyller din själ med ilska och hat.
Även fast din partner säger att du är älskad och underbar, så förändrar det inget.
Du känner inget.
Du ser inte det ljusa i världen.
Du känner dig sällan lycklig, ångest och likgiltighet är vanligt för dig.
Det finns alltid en liten ilska gömd under din hud.
Vad ger dig den rätten att känna så?
Vad i din barndom kan rentvå dina känslor idag.
Var gick det fel?
Finns det ens ett fel?
Kanske skapar du allting i ditt huvud. Du vill vara speciell, du vill sticka ut. Därför skapar du alla dessa dåliga tankar och hemska känslor. Precis som din mamma sa.
Det är inget fel på dig, allt är påhittat
Det fanns så mycket du hatade, få saker som gjorde dig glad.
Du har fortfarande bra vänner, en bra relation och vissa är till och med avundsjuka på bandet mellan dig och dina föräldrar.
Ditt liv är enkelt och du har det bra.
Du har mat, kläder, tak, en säng och elektroniska artiklar som man skulle kunna klara sig utan.
Ditt liv är bra helt enkelt.
Därför har du ingen jävla rätt att gnälla över ditt liv.
Det finns folk som har det värre än dig, på alla sätt!
Ändå klär du dig i en kappa av självömkan och fyller din själ med ilska och hat.
Även fast din partner säger att du är älskad och underbar, så förändrar det inget.
Du känner inget.
Du ser inte det ljusa i världen.
Du känner dig sällan lycklig, ångest och likgiltighet är vanligt för dig.
Det finns alltid en liten ilska gömd under din hud.
Vad ger dig den rätten att känna så?
Vad i din barndom kan rentvå dina känslor idag.
Var gick det fel?
Finns det ens ett fel?
Kanske skapar du allting i ditt huvud. Du vill vara speciell, du vill sticka ut. Därför skapar du alla dessa dåliga tankar och hemska känslor. Precis som din mamma sa.
Det är inget fel på dig, allt är påhittat
Funderingar (livet, sex, kärlek och läggning)
Det här ämnet har jag tänkt på en tid, men aldrig riktigt orkat/brytt mig om att skriva.
Men vad annars ska man göra på en måndagskväll/tisdagsmorgon än att skriva meningslösa blogginlägg. Just sayin'.
En sak som många stora filosofer och vanligt folk har funderat på i århundraden är meningen med livet.
Vad är meningen med livet? Varför finns vi?
Svaret är enkelt och en liten besvikelse.
För att producera barn så vårt släkte inte dör ut.
Så vad är kärlek i den synvikeln?
Så vad är kärlek i den synvikeln?
Jo, ett billigt knep för att få oss att vilja ha sex och skaffa barn.
Jag har alltid tyckt att det är konstigt att två personer som älskar varandra vill ha barn tillsammans. Det verkar som att skaffa barn är den ultimata kärleksbekräftelsen.
Detta har jag aldrig förstått mig på, men det är ganska klart att det är meningen att vi ska reproducera oss.
Homosexuella par kan ju inte skaffa barn, rent biologiskt sett. Därför sa Moa till mig att homosexuell kärlek var mer äkta och ren, eftersom tex två tjejer inte blir kära i varandra för att göra barn. Jag funderade lite på det, och jag förstår verkligen hur hon menar. Men jag kom på en egen tanke: homosexuella är defekta. Det måste finnas nånting inne i hjärnan som gör att vi tror att vi kan få barn med samkönade, eftersom kärlek är nånting som får oss att vilja ha barn. Det jag menar är att om kärlek är ett överskott av hormoner som får oss att tro att vi är förälskade, så måste det vara nånting fel på oss homosexuella. Eftersom vi blir "låtsaskära" i samkönade, som vi aldrig kan vara fruksamma med.
Jag har alltid tyckt att det är konstigt att två personer som älskar varandra vill ha barn tillsammans. Det verkar som att skaffa barn är den ultimata kärleksbekräftelsen.
Detta har jag aldrig förstått mig på, men det är ganska klart att det är meningen att vi ska reproducera oss.
Homosexuella par kan ju inte skaffa barn, rent biologiskt sett. Därför sa Moa till mig att homosexuell kärlek var mer äkta och ren, eftersom tex två tjejer inte blir kära i varandra för att göra barn. Jag funderade lite på det, och jag förstår verkligen hur hon menar. Men jag kom på en egen tanke: homosexuella är defekta. Det måste finnas nånting inne i hjärnan som gör att vi tror att vi kan få barn med samkönade, eftersom kärlek är nånting som får oss att vilja ha barn. Det jag menar är att om kärlek är ett överskott av hormoner som får oss att tro att vi är förälskade, så måste det vara nånting fel på oss homosexuella. Eftersom vi blir "låtsaskära" i samkönade, som vi aldrig kan vara fruksamma med.
(Oj vad det känns som jag kommer få hela homokretsen emot mig)
Jag tänker nog fortsätta på det här ämnet någon annan gång, när min hjärna är kapabel till att skriva en förstålig mening.
Jag tänker nog fortsätta på det här ämnet någon annan gång, när min hjärna är kapabel till att skriva en förstålig mening.
Juan's gonna shoot you with his lasergun
You're gonna bleed
'Cause I have a knife
You're gonna plead
For your dirty life
You're gonna cry
And you're gonna run
'Cause I have a knife
You're gonna plead
For your dirty life
You're gonna cry
And you're gonna run
Terapi 2
Skinnet ligger som ett iskallt lager över mitt brinnande kött.
Bränns från insidan men utsidan är olidligt frusen.
Hjärtat slår snabbt och andningarna nästan lika fort.
Min själ är svart och huvudet kluvet.
Hjärnan bränner och pulserar på samma gång.
Smärta.
Smärta, ångest och hat.
Renfield's syndrome
Eld, is, kniv, stearin, blod
Terapi
Hej, jag heter Patricia Johansson.
Hej Patricia.
Inom en kort framtid kommer jag bli hemlös, övergiven och oälskad av alla.
*Klappar* Accepterande är första steget, bra! Jag tror verkligen att detta kan leda till ett genombrott!
Terapilåt
Kraftwerk - Europe Endless
Terapilåt
Kraftwerk - Europe Endless
Tid är en illusion
11 timmar, 47 minuter och 15 sekunder
