Frihet
Frihet? Vad är frihet?
Har sån jävla idétorka och ska bli färdig med uppgiften innan lovet.
Så jävla drygt, måste ha en bild och en text som passar till.
Fan, har asbra idéer till andra "projekt" men inget till det här, jobbigt.
Har sån jävla idétorka och ska bli färdig med uppgiften innan lovet.
Så jävla drygt, måste ha en bild och en text som passar till.
Fan, har asbra idéer till andra "projekt" men inget till det här, jobbigt.
Aldrig
Det spelar ingen roll hur många gånger du tvättar dig, eller hur hårt du skrubbar.
Minnen går inte att tvätta bort.
Det spelar ingen roll hur mycket du klöser och river.
Tankarna finns inte i skinnet.
Det spelar ingen roll hur mycket du gråter, eller hur hårt du slår.
Smärtan försvinner inte.
Stupid fucktards
Fuck all of this
Rutiner
Den här veckan har jag mitt liv följt en viss rutin.
Så fort jag kommer hem från skolan, startar jag tvn,
tar min dator, sätter mig i sängen och drar täcket runt mig.
Jag sitter kvar där tills det är middag eller jag blir tvungen att elda något.
Somnar typ 1-2 med kläderna på, datorn och tvn på och alla lampor tända.
Vaknar alltid runt 5, går upp, stänger av allt, släcker lamporna,
borstar tänderna, tar av mig kläderna och lägger mig igen.
Sen sover jag till sju, klär på mig, borstar tänderna och går till bussen tio över
Tisdagsmys
Nygräddad hemgjord pizza med skinka och ananas,
till middagen erbjuds underhållning.
Kvällens underhållning: Criminal Minds (<3)
100000 gånger bättre än fredagsmys :D
En förträfflig dag
Vaknade 9.27 med ångest och en gnutta panik.
Prov imorgon, en uppsats som forfarande inte är inskickad och diverse andra problem.
Följd av en timmes pluggande.
Senare framåt kvällen någon gång drabbas jag av enorm ångestattack, börjar hyperventilera.
Något jag aldirg känt förut, jag kunde verkligen inte andas.
Jag öppnar balkongdörren och släpper in kylan i rummet.
Fötterna domnar bort.
Att se elden dö ut hjälper inte.
Jag får ta till bandet.
Efter ett tag kan jag inte ens höra musiken över den dunkade smärtan.
Men bandet får sitta kvar enda tills jag nästan gråter av minsta beröring.
När jag väl lossar det väller det varma blodet ut i igen.
Och jag översköljs av ett lugn som inget annat kan framkalla.
Jag kan andas igen.
Mitt rum är kallt och rökfyllt.
Jag lutar mig tillbaka i min stol och drar in den underbara aromen av eld och vinter.
Jag är lugn men kan fortfarande inte tänka.
Tankarna är ihoprörda till en enda smet och hela världen snurrar.
Det svartnar lite grann för ögonen.
Men äntligen kan jag vila.
A Boat Beneath a Sunny Sky
A boat beneath a sunny sky,
Lingering onward dreamily
In an evening of July--
Children three that nestle near,
Eager eye and willing ear,
Pleased a simple tale to hear--
Long has paled that sunny sky:
Echoes fade and memories die.
Autumn frosts have slain July.
Still she haunts me, phantomwise,
Alice moving under skies
Never seen by waking eyes.
Children yet, the tale to hear,
Eager eye and willing ear,
Lovingly shall nestle near.
In a Wonderland they lie,
Dreaming as the days go by,
Dreaming as the summers die:
Ever drifting down the stream--
Lingering in the golden gleam--
Life, what is it but a dream?
Lingering onward dreamily
In an evening of July--
Children three that nestle near,
Eager eye and willing ear,
Pleased a simple tale to hear--
Long has paled that sunny sky:
Echoes fade and memories die.
Autumn frosts have slain July.
Still she haunts me, phantomwise,
Alice moving under skies
Never seen by waking eyes.
Children yet, the tale to hear,
Eager eye and willing ear,
Lovingly shall nestle near.
In a Wonderland they lie,
Dreaming as the days go by,
Dreaming as the summers die:
Ever drifting down the stream--
Lingering in the golden gleam--
Life, what is it but a dream?
(Alice Pleasance Liddell)
Through the Looking-Glass by Lewis Carroll
Hemligheter, tankar, sjukdomar och röster
Du vet den där känslan av att ingen förstår dig, att ingen bryr sig om dig, att ingen känner dig?
Att man har hemligheter som man inte ens kan berätta för sin bästa vän.
Att man känner sig ensam även fast det är folk runt omkring en.
Jag vet att det är vanliga tonårsproblem, men jag är ganska säker på att mina skiljer sig lite.
Jag kan själv inte kontrollera mina tankar eller mina känslor, eller bristen på känslor.
Jag kan heller inte dela med mig.
Ingen får någonsin veta vad som pågår i mitt huvud. Aldrig. Inte någon.
Överdramatisk? Kanske det.
Men ingen skulle nånsin förstå, ingen skulle förstå hur det känns.
Ibland tror jag att jag kommer växa ifrån det.
Ibland önskar jag att någon visste, så att jag slapp hålla allt inne. Att någon skulle förstå.
Ibland önskar jag att tankarna kunde sluta.
Att rösterna ska bli tysta.
Att värken ska sluta.
Att kylan ska försvinna.
Att jag ska bli frisk
-Men det kommer aldrig hända
