Paper faces on Parade

Prov imorgon, en uppsats som forfarande inte är inskickad och diverse andra problem.

Följd av en timmes pluggande.

Senare framåt kvällen någon gång drabbas jag av enorm ångestattack, börjar hyperventilera.

Något jag aldirg känt förut, jag kunde verkligen inte andas.

Jag öppnar balkongdörren och släpper in kylan i rummet.

Fötterna domnar bort.

Att se elden dö ut hjälper inte.

Jag får ta till bandet.

Efter ett tag kan jag inte ens höra musiken över den dunkade smärtan.

Men bandet får sitta kvar enda tills jag nästan gråter av minsta beröring.

När jag väl lossar det väller det varma blodet ut i igen.

Och jag översköljs av ett lugn som inget annat kan framkalla.

Jag kan andas igen.

Mitt rum är kallt och rökfyllt.

Jag lutar mig tillbaka i min stol och drar in den underbara aromen av eld och vinter.

Jag är lugn men kan fortfarande inte tänka.

Tankarna är ihoprörda till en enda smet och hela världen snurrar.

Det svartnar lite grann för ögonen.