Hemligheter, tankar, sjukdomar och röster
Du vet den där känslan av att ingen förstår dig, att ingen bryr sig om dig, att ingen känner dig?
Att man har hemligheter som man inte ens kan berätta för sin bästa vän.
Att man känner sig ensam även fast det är folk runt omkring en.
Jag vet att det är vanliga tonårsproblem, men jag är ganska säker på att mina skiljer sig lite.
Jag kan själv inte kontrollera mina tankar eller mina känslor, eller bristen på känslor.
Jag kan heller inte dela med mig.
Ingen får någonsin veta vad som pågår i mitt huvud. Aldrig. Inte någon.
Överdramatisk? Kanske det.
Men ingen skulle nånsin förstå, ingen skulle förstå hur det känns.
Ibland tror jag att jag kommer växa ifrån det.
Ibland önskar jag att någon visste, så att jag slapp hålla allt inne. Att någon skulle förstå.
Ibland önskar jag att tankarna kunde sluta.
Att rösterna ska bli tysta.
Att värken ska sluta.
Att kylan ska försvinna.
Att jag ska bli frisk
-Men det kommer aldrig hända
Kommentarer
Moe
Du kan inte veta att ingen ska förstå först du har provat att berätta.
Fetkram
Pisa
Moa, jag VET att ingen skulle förstå.
Men tack
Trackback
