Ni förstår inte
Detta svart väsen som bor inom mig, vrålandes försöker det ta sig ut.
River, klöser, biter, sparkar, skriker.
Suktandes efter dagsljuset.
Desperat och längtansfull, förväntansfull.
Fylld med sorg, för den är fånge inom min kropp.
Mina knogar är röda och mina ögon blodsprängda.
Kommer jag någonsin bli fri denna plågoande?
Kommer den någonsin hitta lyckan?
Jag har rivit, slagits, bitit, skrikit.
Skinn så skört, och själ så svag.
Kommentarer
Trackback
